En sak som jag har tänkt på, som är jävligt tragiskt, det är när man ser att det ser en ensam själ vid ett bord, och ingen klasskompis, kamratstödjare eller ens lärare sätter sig vid den person. Idag var det en kille, han satt där, såg väldigt utstött ut, jag beundrar honom för att han överhuvetaget äter i skolan. Jag hade aldrig ens tänkt tanken att gå in i matsalen om jag inte hade några att sitta med. Och nu gör Carl mig ännu argare när man försöker diskutera detta med en kamratstödjare och han bara skriker "KÅÅÅ VEM BRYR SIG?!?!" Jag bryr mig, HAN bryr sig. Är det bara jag som reagerar på sånt? Jag mår seriöst dåligt när jag ser sånt. Men jag kan ju inte precis sätta mig vid honom bara SHULLULUUU, Då kommer han bara känna sig mer mobbad. Ne det är inte okej, även om den pojken inte har det bästa utseendet, ska man behandla honom dåligt då? frysa ut honom? säga att det är rätt åt honom? Ne, inte okej....

Nu ska jag fortsätta min Svenska lektion med Holmiiiiz och Kevin.

Ciao > johannnaaaa